Nu är det klart! Från och med första augusti kommer vi att vara bruksbor. För då börjar ett års hyreskontrakt, i ett vackert hus från sent 1700-tal i Strömsbergs lilla bruksby, gälla. En plats ingen av oss visste existerade fram till för några veckor sedan.

Om det känns bra att äntligen veta vart vi tar vägen? Och att det råkar vara till ett hus med 70 centimeters fönsternischar och kakelugn i varje rum.

Ja! Hurra!

Man är med och ett och annat oväder när man bor i Asien. Men någon hade gjort vädergudarna seriöst riktigt jäkla irriterade igår. Det regnade så mycket att huset nästan började flyta och smällde och blixtrade så att det skakade. Och det höll i sig länge vilket störde sömnen väldigt mycket.

Och idag märktes det även runt om kring oss att regnet satt sina spår. I morse stod grannen och skrapade vatten ur sin nybyggda villa. Flera risfält hade rasat sönder. Men kanske allra roligast var de hundratals små nykläckta krabbor som förvillat sig ner i klubbens pool. Det var små spindelliknande varelser i princip överallt. Även på min solsäng. Hur de får upp de små liven ur poolen återstår att se. De gjorde ett halvhjärtat försök med håvar. Men när de tyckte att de var färdiga var det fortfarande några hundra krabbor kvar i vattnet. Kul, tyckte barnen som fyllde plastmuggar med åttabentingar.

Idag hade vi tänkt skriva på hyreskontrakt. Men vi har inte kommit riktigt så långt som vi tänkt än. Försöker ha is i magen men det är inte lätt. Nu är det en månad tills jag och Kato åker och det skulle kännas väldigt skönt att veta till hundra procent att vi har någonstans att bo det kommande året.

Här i huset är det full fart hela dagarna. Det röjs, plockas, packas, slängs, sorteras och ges bort. Har även lyckats sälja i princip allt av värde som vi inte vill eller kan ta med oss till Sverige. En otrolig lättnad, då kommande hyresgäst har egna möbler. Sedan får ju självklart Puspa och Ishy mängder av saker. Allt från kläder till kuddar, tyger och lampor.

Vi då. Jag har fyndat ett helt gäng nyttigheter från asos.com. De har jätterea och jag fick beställt både jackor, väskor, tröja och skor för priset av EN jacka. Här om dagen fyndade Danne på Pull&Bear på beachwalken. Dessutom köpte vi kängor till hela familjen. Ett par skitsnygga bruna Doktor Martens till mig för en tredjedel av priset i Sverige. Helnöjd.

Beställde precis en extravagn att ha till kidsen. En ROSA babyzen yoyo. Kändes helt rätt. Färgen var så himla glad och fin.

Det är helt klart mycket man behöver i ett land med årstider. Här klarar vi oss med otroligt lite kläder och skor. Det kommer verkligen svida i plånboken de kommande månaderna, men vi får försöka prioritera det viktigaste först och ta resten när Danne skaffat sig ett jobb.

Glöm inte… Allt ont för något gott med sig. Idag en vacker regnbåge som jag just nu ser genom fönstret från sängen jag sitter i.

Den här tiden tänker jag mycket på allt jag kommer sakna med att leva på Bali. Vi åker förbi platser och jag tänker att “snart är det sista gången jag upplever den här känslan”. I alla fall på väldigt länge. Fast egentligen är ju känslan inte densamma som när vi kunde ta den för givet. 

En speciell känsla jag kommer sakna är den jag får när jag står vid poolen på klubben och ser ut över risfälten som är så gröna som grönt kan bli. Det är så vackert i morgonsolen att det pirrar i halsgropen.

Den här bloggen drog jag igång för fem år sedan. Meningen med den var att våra nära och kära skulle kunna hänga med på vår resa. Snart var det fler och fler som hakade på. Många som vi inte alls känner. Men också många som vi lärt känna. Om än inte träffat ännu.

Snart åker vi till Sverige. I och med det har jag börjat fundera över att lägga ner theoikaris.com. Eller… Inte lägga ner. För det här kommer alltid vara stället vi återvänder till för att minnas. Men sluta skriva.

Å ena sidan känns inte vårt liv de kommande åren som ett “riktigt” äventyr. Å andra sidan känns det som att det bara är en del av vad som kommer sen. Det vill säga nästa äventyr.

Men kommer det så himla kul att följa vårt liv i sverige?

…det är frågan.

Vi är tydligen saknade här. Det värmer lite extra. I värmen.

Kom tillbaka från, ett inte så varmt, Sverige i tisdagskväll. Sedan dess har jag varit jetlaggad men även hunnit dra på mig en magsjuka av min första måltid. Jag tycks alltid bli magsjuk när jag kommer tillbaka hit efter en sväng i civilisationen.

Sverige var mysigt. Kändes som om jag var 19 igen. Bodde hemma hos mamma och pappa. Utan egen familj.

Gjorde så gott jag kunde för att ordna upp boendesituationen för oss. Rodde nästan i hamn. Är ännu stressad över det hela då det inte är klart till 100%. Dessutom har vi fått husleaset på Bali sålt och måste vara utflyttade innan 15 augusti.

Tjoho.

Idag var det avslutning på Katos förskola. Jag vågade inte gå pga min mage. Det hade inte varit så mycket action ändå. Kato fick inte ens chansen att visa upp sina capoeria skills. Men fröken Khory grät när hon sa hejdå. Sorgligt.

Allt är så himla sorgligt nu för tiden.

Håller på att välja ut bilder från de senaste åren, för att fylla ett fotoalbum till Puspa. Man kan syssla med mindre deprimerande saker. Det lovar jag.

Hennes pappa dog i fredags så hon har inte varit här på en hel vecka. Ännu ett bortfall för Kato i bortfallens tid.

Ja ni hör ju! Inte mycket glädje i vardagen.

En vecka utan man och barn. Det är sorgligt. Saknar dem väldigt mycket. Samtidigt som det är anmärkningsvärt hur snabbt man kommer in på andra banor. Något positivt för kommande tider.

Här i (ett regnigt) Sverige har det den senaste veckan varit fokus på “situation hitta någonstans att leva och bo“. Det vi hade stora förhoppningar på utanför Norrtälje slank oss ur händerna på grund av märkliga omständigheter. De som ville hyra ut i Bönan kom på att de också ville fira jul och nyår i huset. Utöver det har jag kollat på ett ruskigt, läskigt radhus i Bomhus. Inte så uppmuntrande.

Idag åkte vi en sväng till Strömsberg, som jag inte visste existerade, och tittade på ett otroligt charmigt hus. Tyvärr är vi inte de enda som skulle vilja börja gro där. Så vi väntar otåligt på att lika charmiga husägare ska ta ett beslut. Törs inte hoppas på för mycket, för det börjar kännas allt för tungt att ingenting vettigt dyker upp och går vår väg.

Men! Det ordnar sig alltid. Ju.

Fem år sedan vi lämnade sverige. Känns konstigt att familjen inte är enad just idag.
Full fart på svensk mark. Och det även på den balinesiska.

Tjipp.

Ikväll sätter jag mig ner i en stol,  i ett flygplan,  som ska ta mig till Amsterdam. Där hoppar jag på nästa plan som tar mig till Stockholm.

Mer än ev vecka utan mina tre killar. Låter (är) galet. Men känns både nödvändigt och som en liten semester.

Tackar nördarna för Skype. Utan det hade vi nog inte klarat oss utan varandra så länge.

Jag ska skriva in mig och reka boenden. Kolla områden och omgivningar. Förbereda mig mentalt för en flytt. Om jag är förberedd kommer det gå smidigare när det väl händer. Det är jag säker på.

Hoppas värmen följer med mig. Jag äger bara ett par långbyxor.

Sjukt sugen på risifrutti. Det är det första jag tänker köpa.

Var stark. Var stark. Var stark.

Det är hemskt att se hur förändringar i vardagen påverkar en 2,5-åring. Först försvann Soba. Sedan var det Sake. Igår försvann katterna. I en bur rakt framför näsan på Kato. Det är svårt att förklara för honom vad det är som händer. Annat än att Miso och Bento också är borta nu. “Hejdå Miso” sa han och såg väldigt förvånad och minst lika förvirrad ut.

Plötsligt är det otroligt viktigt för honom att vattenflaskan är full. Alltid full. Går bananen av i två bitar bryter han ihop. Bär vi honom för att han vägrar komma skriker han “GÅ SJÄLV!”, när vi släpper ner honom måste han gå tillbaka till där vi började och göra om det. På rätt sätt. Tar vi upp giraffen från golvet utan hans godkännande måste den slängas tillbaka så att han får ta upp den själv. Det är till och med viktigt att gå på rätt sätt.

Det gör ont i hjärtat att se hur han försöker få allt att vara precis som vanligt. Precis som han vill ha det.

Det är ju inte som vanligt längre.

Jag har inte skrivit på ett tag. För att jag helt enkelt inte kan sätta ord på det som händer just nu.

Men i kort, och med ord som inte alls beskriver någonting av verkligheten, så har vi förlorat vår största inkomstkälla sedan fem år tillbaka. På grund av de extremt höga levnadskostnaderna som kommer med att bo här kan vi inte klara oss enbart på butiken. För oss finns det bara en utväg och det är att flytta till Sverige. Där vi inte har någonting. Ingenstans att bo, inga jobb, ingen ekonomi.

Just nu är vi inne i en orolig tjock dimma. Jag kallar den här tiden “operation avveckla livet”. Livet som vi byggt upp under flera år och äntligen känner oss tillfreds med. Varje dag försvinner ägodelar och älskade djur rakt framför näsan på oss. Och än har vi väldigt mycket kvar att få ordning på innan vi kan åka. Det är inte kul men vi försöker tänka positivt. På falukorv, släkt, vänner och semlor.

Jag tänker att kanske kan någon av er som kikar in här hjälpa oss. Är det någon som har, eller känner någon som har, fritidshus/sommarstuga/hus/radhus/parhus för uthyrning i Gävle med omnejd? Många fritidshus och sommarstugor står bara tomma under höst och vinter. Vi flyttar gärna in under en begränsad tid. Skicka ett mail till mig i så fall. Lägenhet kan också vara av intresse.

…en paus.

Yoshi var tuff idag. Klagade bara ytterst lite när han blev stucken. Inte en tår. Tuff kille. Allt annat såg ut precis som det skulle. Han ligger perfekt på sin kurva. Väger 11 stadiga kilon och är allmänt som en ettåring bör vara. Bra.

Efter vaccinationen åkte jag och Danne till Carren för att handla. Med hem följde en liten kolgrill. Kato var med på noterna när den skulle monteras ihop. Han tog instruktionsbladet och sa fundersamt “nu ska vi se”. Sedan gjorde han visserligen mer onytta än nytta. Men tanken var god. Och söt.

Har egentligen varit rejält däckad av värk idag. Det var länge sedan kroppen var så påverkad av vad som händer i benen. Har varit kallsvettig och svag. Det gick tillslut över mot eftermiddagen. Ibland är det bara för jävla jobbigt…

Grillen invigde vi med korv, haloumi och majskolv. ÄLSKAR haloumi. Fick även ihopslängt ett fröknäcke på eftermiddagen. Frukost i sikte.

Men först så… Måste man sova!