Dagen D

Den är här. Dagen som kändes så långt borta. Den kom ikapp.

Jag tror jag sammanfattar de senare tre åren med en lista över vad jag kommer sakna.

Först och främst kommet jag sakna värmen. Solen. Svettet.

Jag kommer sakna vinden som är ljummen mot ansiktet när jag sitter bakom Danne på motorcykeln.

Närheten till havet. Den milslånga stranden som går från ljust beige till svart.

Puspa såklart. Hennes uppoffringar för vår familj. Hennes kärlek till barnen. Hennes hjälpande hand.

Soba, Soya, Miso och Bento. De har redan lämnat oss på ett eller annat vis. Men de finns kvar på ön vi snart lämnar.

Bukit med all sin skönhet.

Balinesernas sätt att se på livet. Ingen brådska. Be till gudarna så ordnar sig det mesta. Ju mer och oftare du offrar desto bättre liv får du när du föds om på nytt.

Ödmjukheten. Kärleken. Respekten. Allt det som flödar mellan människor på Bali.

Maten. Alla fantastiska restauranger. Möjligheten att ha råd att äta mat i världsklass.

Studio Sumo. Projektet kommer nog alltid ha en plats i vårt liv. Men den fysiska butiken kommer en dag bli någonting annat.

Webby. Världens bästa fixare, grejare och säljare.

Risfälten. Kanske det jag kommer sakna allra mest. Det finns inget grönare är ris. Det finns inget som vajar vackrare i vinden.

Drakarna som fyller himlen för att skydda oss dödliga mot onda andar,  som annars  invaderar jorden.

Möjligheten att kunna åka till klubben. När som helst. Och bara chilla. Leka med barnen. Dricka juice. Äta frukt.

Jag kommer sakna ögonblicket Yoshi (en gång i tiden var det Kato) får syn på en gecko ingen annan kan se. Hur han gurglar fram ett alldeles speciellt ljud som är hans sätt att uppmärksamma oss på att det faktiskt är en gecko just där.

Att kunna gå runt i klänning och flipflops året runt.

Åka runt bland snickarna i kerobokan och leta möbler.

Dannes energi och ständiga sökande efter nya projekt att ta tag i.

Sumo Cottage. Första stället som känts som hemma på många många år.

Gubben på klubben.  En gång Mr Australia.

Frukt som har mognat i solen.

Friheten.

3 thoughts on “Dagen D

  1. Känns otroligt sorgligt! Nästan som den gången på 90-talet då jag satt och såg sista avsnittet på Lilla huset på prärien. Fick värsta ångesten ju… ;)
    Som en “bloggstalker” lever du nästan ditt liv genom andra, ex utlandssvenskar. Man blir involverad i både det ena och det andra som man eg önskar att man gjort själv, men inte varit vågad nog att utföra pga det ena eller det andra. Att du hade kärleken med dig och tillverkade två ytterligare egna kärlekar underlättar ju. Har liksom varit fast med bonusbarn som man inte tar med hur som helst och ej heller kan lämna.
    Har varit med sedan webadressen som ni la in under bröllopsfotot i NWT, så det är ett tag nu…
    Mailade även Danne lite senare och önskade lycka till (Vi jobbade ihop på Service På Tåg)
    Jag har iallafall njutit och sett en massa genom ert bloggande och tackar så mycket för det och hoppas att ni kan finna något exotiskt i Sverige. Annars så står ju äventyret kvar, det är bara att hitta rätt inkomstkälla med. All lycka till er!
    Kram Pija

Leave a Reply to Anette Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>