Den här tiden tänker jag mycket på allt jag kommer sakna med att leva på Bali. Vi åker förbi platser och jag tänker att “snart är det sista gången jag upplever den här känslan”. I alla fall på väldigt länge. Fast egentligen är ju känslan inte densamma som när vi kunde ta den för givet. 

En speciell känsla jag kommer sakna är den jag får när jag står vid poolen på klubben och ser ut över risfälten som är så gröna som grönt kan bli. Det är så vackert i morgonsolen att det pirrar i halsgropen.