Vi är tydligen saknade här. Det värmer lite extra. I värmen.

Kom tillbaka från, ett inte så varmt, Sverige i tisdagskväll. Sedan dess har jag varit jetlaggad men även hunnit dra på mig en magsjuka av min första måltid. Jag tycks alltid bli magsjuk när jag kommer tillbaka hit efter en sväng i civilisationen.

Sverige var mysigt. Kändes som om jag var 19 igen. Bodde hemma hos mamma och pappa. Utan egen familj.

Gjorde så gott jag kunde för att ordna upp boendesituationen för oss. Rodde nästan i hamn. Är ännu stressad över det hela då det inte är klart till 100%. Dessutom har vi fått husleaset på Bali sålt och måste vara utflyttade innan 15 augusti.

Tjoho.

Idag var det avslutning på Katos förskola. Jag vågade inte gå pga min mage. Det hade inte varit så mycket action ändå. Kato fick inte ens chansen att visa upp sina capoeria skills. Men fröken Khory grät när hon sa hejdå. Sorgligt.

Allt är så himla sorgligt nu för tiden.

Håller på att välja ut bilder från de senaste åren, för att fylla ett fotoalbum till Puspa. Man kan syssla med mindre deprimerande saker. Det lovar jag.

Hennes pappa dog i fredags så hon har inte varit här på en hel vecka. Ännu ett bortfall för Kato i bortfallens tid.

Ja ni hör ju! Inte mycket glädje i vardagen.