Idag var det Sakes tur att för andra gången få en nål instucken under nackskinnet. Han grät förtvivlat.

Här på Bali måste man vara försiktig med vem man anlitar som veterinär. Det finns nämligen många såkallade ”veterinärer”.  Alltså otyg som utger sig för att vara veterinärer utan att faktiskt vara det. De “vaccinerar” hundar. Med ingenting. Vilket resulterar i att hundar dör av sjukdomar ägarna trodde de hade skydd mot. Därför ska man ALLTID se till att man får en riktig vaccinationsbok där veterinären klistrar in stickers från vaccinet och även sätter sin stämpel i den.

Sake var vaccinerad när vi tog över honom. Men något bevis fanns inte så det kändes säkrast att börja om från början.  Gör om, gör rätt. 

Vår förra veterinär skickade alltid ett sms till oss när det är dags för vaccination för alla djuren. Bekvämt att inte behöva hålla koll själv. Nu har vi ju en ny veterinär och det känns ytterst tveksamt om den gamla kommer fortsätta hålla oss uppdaterade eller inte. Hon har ju fortfarande inte fått ur sig ett ord sedan Soya dog. Trots vår (fd…) goda relation.

Imorgon är det Yoshi tur att få några stick i benen.  Det är snäppet värre både för honom och hans föräldrar…