Hello.

Har inte varit så pigg de sista dagarna. Men vi lever. Yoshi har kommit på hur otroligt kul det faktiskt är att gå. Så han går runt, runt, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Samtidigt som han är inne i en väldigt arg period. Han riktigt skriker på oss när han inte får som han vill. Och det är helt ärligt inte helt lätt att förstå vad han faktiskt vill.

Var på BIMC idag. Det är alltid en upplevelse att komma dit. Springer bland annat runt barbröstade aussies i väntrummet. I väntan på att få träffa en läkare. Ytterst märkligt. Överlag är det ofta märkliga människor där. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det märkliga är. Men något är det allt.

Själv skulle jag kolla födelsemärken. Kändes som att det var på tiden. Hudspecialisten var minst 30 minuter försenad och personalen i receptionen ljög att det berodde på trafiken. Själv berättade hon att hon hade haft en patient på en annan klinik och inte fått reda på att hon skulle till BIMC och träffa mig. Så de hade ringt henne när vi stegade in på sjukhuset. Trots att vi styrt upp det här med försäkringsbolagets hjälp för mer än en vecka sedan. Varken det eller att de ljög för oss var dock det minsta förvånande.

Födelsemärkena såg bra ut. Ska bara hålla ögonen på ett.

Efter BIMC åkte vi till Lotte Mart för att köpa ziplockpåsar. Så typiskt Bali. Man måste köra två mil för att hitta EN specifik sak.

Vidare till Beachwalken för att gå på bio. Trodde vi ja. De visade fortfarande bara Iron Man. I alla tre salonger. Fem gånger per dag, per salong. Istället blev det en jäkligt god sushilunch och presentköp till Yoshi från farmor och “farfar”. Har en rejäl hög med presenter nu. Både till Yoshi och Kato. Ska ge mig på att slå in dem snart. Bra syssla nu när regnet öser ner.

En annan bra syssla är att läsa. Beställde en bok på Amazon här om dagen. Hade vi bott i ett land där posten hade ett fungerande system hade jag nog redan börjat läsa den. Men nu bor vi i Indonesien och då kan det ta hur lång tid som helst innan jag får den. Making Friends with Pain: Learning to Live Well with Chronic Illness heter den. Vad den handlar om kan ni nog lista ut själva. Jag känner mig peppad.

Övrigt: Kato är numera blöjfri. Fantastiskt vad lätt det gick när han väl var redo. Att Yoshi helt slutade med ersättning för en månad sedan känns också som en befrielse. Aldrig mer diska nappflaskor. Hurra!