Mannen har lämnat oss. För tuuuskland av alla ställen på jordklotet. Jag har varit allmänt blödig hela dagen. Mest oroar jag mig för hur Kato ska reagera. Och hur många svackor per dag kommer jag ramla ner i för att han ropar efter pappa?
Men allt är inte bu! För i morgonnatt kommer min vapendragare Ewa aka Krabban hit och räddar oss från ensamheten. Det, kära läsare, kommer bli det absolut bästa på länge. Åh vad jag längtar. Samtidigt som det pirrar i magen. Det var så länge sedan vi sågs. Tänk om hon blivit en dummer? Ho ho.
Dessutom har det varit solsken i flera dagar. Men det vänder väl i morgon gissar jag.
Vi har gjort något roligt idag också! Hittade nämligen en mycket snygg glashäll med tre gasbrännare i olika storlek och en separat ugn till superpris. Spis och ugn för under 4000 kronor kallar jag fynd.
Vilken fantastisk känsla som infinner sig efter att man haft ett helvete hela dagen, när man plötsligt inser att man åtminstone har ett rejält långkok som stått upp puttrat i tre timmar att se fram emot. Alltså känslan när man plötsligt inser att man haft för mycket i huvudet och händerna att det glömts bort och nästan brinner på spisen.
Kontraktet är signat. Vi har nu ett huslease på 5+3 år säkrat. Det känns mer än skitbra! Nu är det ju inget som säger att vi kommer bo här i åtta år, vi som knappt kan planera ett år framåt i tiden. Men känslan av säkerhet som infinner sig av vetskapen att vi HAR ett hus så länge är fantastisk. Vill vi inte bo där själva så kan vi med största sannolikhet tjäna pengar på en bra affär istället. Hurra, hurra, hurra!
Sumo Cottage blir vårt nya hem. Eller blir det Sumo Hut? Känns svårt att plocka med sig Villa Sumo. Även om skylten här utanför kommer plockas ner så fort vi lämnar huset bakom oss. Dessutom räknas knappt hus utan pool som villor här. De är helt enkelt hus.
Så fort Danne kommer tillbaka från europa så drar renoveringen igång och i mars tänker vi flytta in!
Thats the plan. Och vi är sååå glada, lättade och nöjda. Det kommer bli så bra. SÅ bra.
Jag skrattar sällan högt. Vad tragiskt det låter. Men det ska vara något hysteriskt roligt som händer för att jag ska brista ut i gapskratt. Till exempel det här klippet nedanför som jag aldrig tröttnar på. Jag skrattar högt varje gång jag ser och hör honom gnägga. På något vis känns det ännu roligare bara för att vi bott i Filippinerna ett år och vet hur otroligt… Annorlunda… Vissa… Många… Människor är där.
Jag trodde jag var safe från magsjukeattack men jag trodde fel. Det tog bara lite längre tid. För i morse var det min tur! IGEN!? Det försvagade mig rejält men, peppar peppar, så har jag inte behövt springa mer till toaletten efter morgonens attack. Dock känner jag mig inte skitpigg.
Hade tänkt åka till doktorn och få hostmedicin i förmiddags, men vågade inte lämna huset. Vid 14 var det dock husmöte och det kunde jag ju inte missa. Danne är också fortsatt svag så vi satt där som två darriga asplöv och diskuterade kontrakt och annat praktiskt. Slutsatsen av mötet blev att vi hoppas skriva kontrakt innan fredag. Tar över de resterande fem åren när Danne kommer tillbaka från München, och börjar då med en del renoveringar som måste göras innan vi kan flytta.
Roligare än så blev inte dagen. Imorgon tänker jag se till att vi är pigga för då vill jag hitta möbelfynd.
Idag är det söndag och jag hade planerat att det skulle bli en mysig familjesöndag. Not so. Danne har sprungit på toa hela natten och halva dagen och är nu utslagen. Jag är också trött efter att ha vaknat varje gång han gick på toa, somnat till precis innan han kom tillbaka, för att sedan vakna igen när han kom tillbaka. Osv. Dessutom har jag fått stora insomningsproblem. Senaste nätterna har det tagit upp emot en timme att somna. Hur trött jag än är. Ganska drygt.
Jag och Kato började i alla fall dagen med att gå och handla lite. Han ropar efter banan ungefär 47 gånger per dag så det var dags att fylla på förrådet som tagit slut. När vi skulle gå hem började det ösregna. Av någon konstig anledning så låg inte regnskyddet till vagnen i just vagnen, så jag fick köpa en poncho och klä in den i. Det uppskattades inte så jättemycket av han som satt i vagnen. Själv tyckte jag att det såg mysigt ut. Som tur var slutade det regna när vi hunnit halvvägs.
Nu har jag precis lagt den lilla för dagens enda nap. Har räknat ut att det inte håller i längden att ligga bredvid Kato hela eftermiddagsluren så försökte få honom att sova själv. Det gick! Det tog nästan 30 minuter och två misslyckade utsmygningar. Men nu ligger han där inne själv och sover så gott. Med en vetevärmargosedjurshund på rumpan för att lura honom att min hand fortfarande är där. Man får improvisera!
För övrigt så är Kato nästan tillbaka i sin kropp igen. Två taggar till kindtänder har tittat upp och förklarar varför han inte varit sig lik. Tyvärr är det nu dags på andra sidan. Tänder alltså… Never ending story.
Nu ska jag googla diskhoar i cement och badrum innan det är dags att leka igen.
Kom i säng alldeles för sent igår. Danne däckade och jag låg och hostade fram till tolvslaget ungefär.
På morgonen gjorde vi oss redo för att möta upp huskvinna och kontraktfixare. Men så fick vi plötsligt ett sms som ändrade de planerna. Huskvinnan hade råkat ut för en extremt dålig fylla igår och var inte kapabel till något seriöst möte. Hon menade att hon aldrig råkat ut för något liknande, eftersom hon druckit så lite misstänkte hon att hon fått i sig dålig sprit (vanligt fenomen på ön) och skämdes ganska rejält. Eftersom vi gillar henne skrattade vi mest åt saken och hennes skam. Mötet med en byggherre i huset klockan 15 var fortfarande aktuellt. Hoppas på kontraktfixaren på måndag istället.
Vi trotsade regnet och åkte på möbelsafari för att söka inspiration. Det har ganska nyligen öppnat en stor butik som gör möbler “inspirerade” (kopierade om någon frågar mig) av skandinavisk design. Allt görs på Java och är av högsta kvalitet. Sååååå sjukt fina saker. Skulle kunna tänka mig nästan allt. Om det inte vore för prislapparna.
Åkte vidare till en hemlig möbelbutik som vi älskar. Det är mer eller mindre ett gigantiskt skjul fullproppat med möbler och prylar. Huller om buller. Såg ett och annat fynd som vi kanske lägger vantarna på så fort allt är klart med huskontraktet. Som vi lämnade deposit på idag!
Lunch åt vi på en liten fransk bistro som vi tänkt testa länge. Väldigt ocharmigt ställe som visade sig ha grymt god mat. Top fem bästa matupplevelserna på Bali. Bra priser, hög kvalitet, snygga uppläggningar… Spot on helt enkelt. Den otroligt fula inredning gjorde det hela bättre. Att det dessutom regnade och var ruskigt ute gjorde upplevelsen perfekt. Fransk rustik mat när den är som bäst. Vi tog en trerätters meny för hundralappen och smaskade i oss franskheter som sniglar, gåslever, quail och crépe. Allt perfekt tillagat. Dit åker vi fler gånger. Dessutom ligger det väldigt nära the little house!
Sniglar i persiljesmör kvalar nog in på top 5 det godaste jag vet. Tillsammans med gåslever. Och quail… Som är vaktel, för den som inte vet. Jag är lite internationell här ser ni.
Nog om mat. Foglossningsstatusen är inte bäst. Kan inte sitta ner med hårt tryck på bäckenet för länge utan att få väldigt ont. Så som man sitter på golvet. Mrrr. På tal om det är det flera människor som sista tiden har påpekat att jag ser “fantastiskt” ut (okay.. kanske inte så många men en i alla fall) och senast idag, att jag är så “tiny” fortfarande. Det första hängde ihop med det andra, även om det var olika människor som uttryckte sig vid olika tillfället. Och det andra är nog sant. Magen är verkligen inte stor. Vilket jag tackar för! Så länge jag inte ser ut, eller känner mig, som en uppsvälld fisk är jag lycklig.
...lämnade Sverige 2008 för att hitta ett nytt hem i ett lite varmare och mer kravlöst land. Det startade med en jordenruntresa som varade ett år. Efter det en mellanlandning i Filippinerna under lika lång tid.
September 2010 utökades familjen med Kato och nu tre år senare har the Oikaris tillslut landat för en längre stund. På Bali i avlånga Indonesien.
...lämnade Sverige 2008 för att hitta ett nytt hem i ett lite varmare och mer kravlöst land. Det startade med en jordenruntresa som varade ett år. Efter det en mellanlandning i Filippinerna under lika lång tid.
September 2010 utökades familjen med Kato och nu tre år senare har the Oikaris tillslut landat för en längre stund. På Bali i avlånga Indonesien. 
Kommentarer