Hurra hurra hurra! Idag är det Yoshi första (egentligen andra) födelsedag!

Det har vi firat med fina paket, god tårta,  kladdkaka, bus, bad och mysigt sällskap i form av Puspa och hennes två barn.

Har tagit massor av foton under dagen med den ”riktiga” kameran. Men de får ni allt vänta på.

Nu sover både födelsedagsbarnet och hans underbara storebror så jag och Danne ska fortsätta mysa ensamma.

Tack till alla som gratulerat Yoshan på hans alldeles egna dag. Särskilt stort tack till den utspridda familjen som gett honom fina presenter!

Det är de här dagarna vi saknar er alldeles extra mycket…

Hello.

Har inte varit så pigg de sista dagarna. Men vi lever. Yoshi har kommit på hur otroligt kul det faktiskt är att gå. Så han går runt, runt, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Samtidigt som han är inne i en väldigt arg period. Han riktigt skriker på oss när han inte får som han vill. Och det är helt ärligt inte helt lätt att förstå vad han faktiskt vill.

Var på BIMC idag. Det är alltid en upplevelse att komma dit. Springer bland annat runt barbröstade aussies i väntrummet. I väntan på att få träffa en läkare. Ytterst märkligt. Överlag är det ofta märkliga människor där. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det märkliga är. Men något är det allt.

Själv skulle jag kolla födelsemärken. Kändes som att det var på tiden. Hudspecialisten var minst 30 minuter försenad och personalen i receptionen ljög att det berodde på trafiken. Själv berättade hon att hon hade haft en patient på en annan klinik och inte fått reda på att hon skulle till BIMC och träffa mig. Så de hade ringt henne när vi stegade in på sjukhuset. Trots att vi styrt upp det här med försäkringsbolagets hjälp för mer än en vecka sedan. Varken det eller att de ljög för oss var dock det minsta förvånande.

Födelsemärkena såg bra ut. Ska bara hålla ögonen på ett.

Efter BIMC åkte vi till Lotte Mart för att köpa ziplockpåsar. Så typiskt Bali. Man måste köra två mil för att hitta EN specifik sak.

Vidare till Beachwalken för att gå på bio. Trodde vi ja. De visade fortfarande bara Iron Man. I alla tre salonger. Fem gånger per dag, per salong. Istället blev det en jäkligt god sushilunch och presentköp till Yoshi från farmor och “farfar”. Har en rejäl hög med presenter nu. Både till Yoshi och Kato. Ska ge mig på att slå in dem snart. Bra syssla nu när regnet öser ner.

En annan bra syssla är att läsa. Beställde en bok på Amazon här om dagen. Hade vi bott i ett land där posten hade ett fungerande system hade jag nog redan börjat läsa den. Men nu bor vi i Indonesien och då kan det ta hur lång tid som helst innan jag får den. Making Friends with Pain: Learning to Live Well with Chronic Illness heter den. Vad den handlar om kan ni nog lista ut själva. Jag känner mig peppad.

Övrigt: Kato är numera blöjfri. Fantastiskt vad lätt det gick när han väl var redo. Att Yoshi helt slutade med ersättning för en månad sedan känns också som en befrielse. Aldrig mer diska nappflaskor. Hurra!

Observera Katos intressanta sätt att dissekera pannkakan innan han bestämde sig för att han var färdig.

Im in it to win it! Ehm… Menade egentligen “I’m back!”.

Min käre make fixade en telefon till mig igår. Jag har gått och väntat på att nya HTC One ska komma till ön, men då ingen ens kan svara på nääär den gör det så gav jag upp. Gillade ju min Samsung Galaxy S2 väldigt mycket, så varför skulle jag inte gilla S4? Måste bara vänja mig vid storleken som inte är optimal i mina små händer. Men man lär väl sig!

Kameran är bra och det är bland det viktigaste. Med googels GRYMMA app Snapseed kan man skapa riktigt fina bilder. Miso undrar vad f-n jag håller på med. Ser jag inte att han sover?

Seeeeeeeeeeeeg.

Hade ju länge känt att det var något skumt på gång. Förra veckan började mina ögon rinna okontrollerat. I princip hela tiden. Jag blev inte klok men misstänkte att det var någon sorts infektion. Här om dagen slutade det. Då svällde halsmandlarna upp. Fick så ont i halsen. När jag tillslut kunde svälja utan att blunda hårt kom blåsorna. Hela gommen, ner i svalget. Runt tänderna. De spricker. Så jäkla ont att äta. Till och med att prata. Inte blev det bättre av världens största munsår på läppen heller.

Snacka om virusinfektion. Som idag däckade mig. Låg på klubben i en solstol och ville helst inte resa mig. Somnade. Ville bara sova mer. Danne körde hem mig och jag har sedan dess legat i sängen och laddat batterierna.

Läst ut min bok. Med tårarna forsande. Det känns tomt. Hatar att läsa ut bra böcker. Morgon i Jenin. Så väldigt gripande och vacker. Öppnade upp mina ögon och mitt hjärta för vad som hänt och händer i Palestina och Israel. Något jag tidigare varit så ignorant mot. Skäms.

Vi var på bio idag. Älskar dagbio. Särskilt när man bor i ett sådant här klimat. Det är som att vara i en annan del av världen under ett par timmar. Och sedan dör man lite av värmen när man kommer ut.

Såg Iron Man 3. Det var den enda fimen som visades. Kunde välja mellan 2D och 3D. 2D gick i lyxsalen så det var ingen snack som saken. Har fortfarande inte sett en enda film i 3D, men tror inte att Iron Man är den ultimata.
“Premieresalen” är fantastisk. Världens skönaste skinnfåtöljer med elstyrt rygg och fotstöd. Man kan luta sig så långt att man i princip ligger ner platt. Och då har man ändå en halvmeter fram till nästa stol. Och man får filt!

Filmen var som alla andra Iron Man. Ganska töntig. Men egentligen spelar inte filmen någon roll när man får mysa under en filt i mörkret en stund mitt på dagen.

Danne fixar bubbelbad till killarna på morgnarna. På kvällen, efter middagen, vill Kato snabbt ur badet för att lägga sig i soffan i sin grodhandduk och titta på barn-tv. Annat var det när han var yngre. Då kunde han vara i badkaret med mig hur länge som helst. Kanske är det Yoshi som håller på att ta hans plats i vattnet.

Efter plaskande på klubben i lördags däckade dock den lille totalt. Det började redan strax innan vi åkte hem. Han somnade som en stock på en soffa. Det har aldrig hänt tidigare att han somnar mellan sina “vanliga” sovtider. När vi kom hem sov han två timmar till och när han hade ätit mellanmål däckade han återigen i min famn. Verkade lite mystiskt. Mycket riktigt spydde han ner halva Danne en stund senare. Som tur var blev det inga fler spyor och igår var han mycket piggare igen.

Själv blev jag också drabbad av något skumt i lördags. Hade feber hela natten och var svag och dålig halva gårdagen. Nu känner jag mig piggare men halsen gör jätteont och hela munnen är full av blåsor. BU!

Men jag hängde i alla fall med till klubben imorse. Läser en väldigt bra bok, Morgon i Jenin,  som svärmor har lämnat efter sig. Så jag tar alla chanser jag får för att läsa en stund. Danne kör hårt på gymmet med marklyft, taklyft, luftlyft och knälyft. Typ. Och så simmar han av sig som ett grodyngel efteråt. Hurtigt värre. 17 kilo ner sedan januari. Nu är det mest bygga som gäller.
Annars… Inte mycket. Sake växer men verkar förbli liten. Han har den mjukaste päls man kan tänka sig. Den har fått sådan fin lyster sedan han började få riktig lyxhundmat. Folk tror fortfarande att han är en rottweilervalp bara för att han är “black and tan”. Försöker förklara att det finns många olika hundraser med samma teckning. Taxar till exempel. Men ja, kanske är han en dvärgrottweiler. Med långt hår. Den enda i världen.